Kåfjord fiskarlag

Av Nils Samuelsen.

Den 3. mars 1933 ble Indre Kåfjord Fiskarlag stiftet i Svolvær.

Laget fikk 45 medlemmer og som formann ble valgt Hans Berg fra Holmen. Grunnen til at laget ble stifta, var at de som var organiserte fiskere fikk en ekstra dunk agn~ skjell. Yngste- mann fra Kåfjord var 17 år gamle Hans Grønnvoll og den nest yngste var 18 åringen Johan P. Pedersen fra Skardalen. Fram til 1943 har vi ikke protokoller, men fra den 19.september i 1943 kjenner vi lagets historie, og innledningsvis kan vi nevne at Peder, Hans og Thorvald Grønnvoll var dominerende i laget gjennom flere tiår.

I 1930 var Olderdalen og Djupvik Fiskarlag representert på årsmøte til Nord Norges Fiskerforbund (som Troms Fiskarfylking den gang het).

Djupvik Fiskerlag ble stifta sommeren 1930, og den 16. november 1991 ble Djupvik og Olderdalen fiskarlag vedtatt slått sammen. Laget fikk navnet Ytre Kåfjord fiskarlag.

8. april 1999 blir Ytre Kåfjord Fiskarlag slått sammen med Indre Kåfjord Fiskarlag og får navnet Kåfjord Fiskarlag.

Det er veldig interessant å bla i og lese de gamle protokollene, særlig de eldste. Så jeg har plukka ut noen saker som forteller om utviklinga fram mot vår tid.

19.09. 1943: Skriv fra Fylkinga om arbeidsklær til fiskere; for å få arbeidsklær, måtte en være medlem av laget, og dermed oppstod begrepet «Dongrimedlem»

Sak 12/44: Peder Grønnvoll ble valgt til leder med 43 mot 9 stemmer. Videre ble det jobba med å få gjenåpnet telegrafstasjon i Langnesbukt og få etablert et Samvirkelag på Langnes.

15.07.1945: Første møte etter krigen.

Sak 1/45. Skriv fra Fylkinga ang. freden og om bøtingstråd. Ingen av lagets medlemmer falt under krigen.

Sak 15/45: De første planer om ei brakke til laget, bygget som etter hvert ble til Fiskarhuset Langnes.

Sak 1/47: Søknad fra Langnes Husmorlag om støtte til reising av en badstue .

Sak 2/47: Som tillitsmann for Skardalen, ble valgt Hans Johansen, og det går fram av protokollen at han gjorde en god jobb… blant annet med å få inn medlemskontingenten i bygda.

Sak 4/47: Forslag til støtte til minnebauta over vår avd de. ordfører Anton D. Medby. Stor diskusjonder mang hadde ordet, men det ble ikke fattet noe vedtak.

Kvenene var dyktige folk

Av Paulaharju

Før kvenenes ankomst hadde nordmennene i følge Paulaharju ingen forstand på jordbruk, men kvenene hadde lært finnmarkingene «sköta jord och riktigt arbete». Disse ordinære sliterkvenene var også særs dyktige i alle typer håndverk – og deres dyktighet strakk seg også hinsides den synlige verdens grenser. Kvenene fremstod som mestere i å stoppe blødningner ved hjelp av «lesning» og annen magi.

Renslig, men listig og slu.

Utdrag av en artikkel av Einar Neimi fra tidsskriftet Ottar 1-2008.

På den ene siden ble kvenene betraktet som arbeidsomme og dyktige i næring og yrker – og renslige, der badstukulturen ble framhevet. På den andre siden mangler det ikke på beskrivelser av negative karaktertrekk: Kvenene var listige og slu, de hadde lett for å trekke kniven, og med «den seksuelle moral regnes det ikke saa nøie, den er snarere slap», som det heter i et norsk standardverk fra like etter 1900. Det var således ikke uten grunn at mange kvener ikke følte seg vel ved kvennavnet. Men, hvilket navn skulle en nå egentlig velge dersom det var behov for en felles folkegruppebetegnelse, et omforent etnonym?

Kvensk bosetning

Deler av en artikkel av Einar Niemi i tidsskriftet Ottar 1-2008

Imidlertid fant det ikke sted noen omfattende kvensk bosetting i Nord- Norge før i første halvdel av 1700-tallet da kvener slo seg ned en rekke steder, fra Ofoten i sør til Tanadalen i øst, med forholdsvis stor konsentrasjon i Lyngen og Alta, men delvis også på steder som Porsanger, Karasjok og Polmak/Bonakas. Kvenene kom naturligvis ikke til noe folketomt område. I denne fasen kom de særlig i kontakt med samene, og i stor grad måtte de tilpasse seg samisk kultur og rettsoppfatning, selv om her også er eksempler på konflikt om bruken av naturressursene, Ett utslag av dette møtet, især i innlandet, var at kvenene flere steder raskt ble integrert i den samiske befolkningen og at de her i løpet av forholdsvis kort tid skiftet etnisitet – de ble samer. Ett konkret utslag av dette har vi fortsatt i dag i form av at mange samer for eksempel i Indre Finnmark er bærere av finske slektsnavn, navn som ikke sjelden opprinnelig var gårds- eller stedsnavn.

Hvem er kvenene?

Deler av en artikkel i tidsskriftet Ottar 1- 2008 av Einar Niemi.

Til tross for at kvenene har utgjort en folkegruppe i Norge i mange generasjoner, stilles det stadig spørsmål om hvem de er. Blant folk flest finnes det også ulike forestillinger om opphav og identitet. For eksempel har det vært en seiglivet oppfatning at kvenene er en «blanding» av samer og finlendere eller en «blanding» av samer og nordmenn. Selv om en naturligvis kan finne mange tilfeller der kvener nettopp har en sammensatt bakgrunn, kan ikke slike forestillinger anses som allment dekkende for hvem kvenene er. Til det er realitetene for kompliserte, og dette blir også et for enkelt bilde sett i forhold til moderne teori om etnisitet. For kvenene framstår i dag som ei egen etnisk gruppe og har også status som egen folkegruppe.

Kvenene er altså en etnisk gruppe som er blitt til gjennom prosesser over lang tid og under skiftende forhold. Den moderne organiseringen av kvenene som etnisk gruppe, med minoritetsstatus, er imidlertid ganske ny. Først i 1987 ble Norske kveners forbund stiftet.

Etterkommere av Pehr Mattson Tarkiainen

Første generasjon

1.  Pehr Mattson Tarkiainen, sønn av Mathias Ericsson Tarkiainen, ble født i 1793, døde den 22 Okt 1861 i Nordmandvig, Lyngen 68 år gammel, og ble begravet den 27 Okt 1861 i Lyngen, Troms. 

Fra husforhørslengder for Kardis, Pajala:

Måg Pehr Mattsson Tarkiainen f.1793

Hustru Sophia Pehrsdotter f.1801

Barn:

Johan f. 20/3-1823

Lena Caisa f. 21/6-1826

Isaak f. 14/3-1830

Petter f. 8/7-1831

Till Norje

(Flyttet til Norge ca 1831)

Pehr giftet seg med Sophia Pehrsdotter, datter av Pehr Andersson Kaartinen og Ester Johansdotter Fors. Sophia ble født den 9 Mar 1801 i Jarhois, Norrbotten, Sverige, døde den 16 Jun 1865 i Storslett, Lyngen 64 år gammel, og ble begravet den 25 Jun 1865 i Lyngen, Troms.

  + 2 M i. Johan Pedersen ble født den 20 Mar 1823 i Cardis, Norrbotten, Sverige. 

  3 M ii. Pehr Tarkiainen ble født i 1824 i Cardis, Norrbotten, Sverige og døde i 1824. 

  + 4 K iii. Lena Caisa Pedersdatter ble født den 21 Jun 1826. 

  + 5 M iv. Isak Pedersen ble født den 14 Mar 1830 i Gardi, Sverige. 

  + 6 M v. Petter Pedersen ble født den 8 Jul 1831. 

  7 K vi. Britha Maria Pedersdatter ble født den 1 Jul 1835 i Vinterdal (Olderdalen), Lyngen og ble døpt den 18 Okt 1835 i Lyngen, Troms. 

  8 K vii. Sophie Caroline Pedersdatter ble født den 29 Sep 1837 i Ysteby, Lyngen og ble døpt den 15 Okt 1837 i Lyngen, Troms. 

  + 9 M viii. Mathias Pedersen ble født den 1 Mar 1842 i Storslett, Lyngen og ble døpt den 15 Mai 1842 i Lyngen, Troms. 

  + 10 M ix. Andreas Pedersen ble født den 21 Sep 1844 i Storslett, Lyngen og ble døpt den 13 Okt 1844 i Lyngen, Troms. 

Andre generasjon (Barn)

2.  Johan Pedersen (Pehr Mattson 1) ble født den 20 Mar 1823 i Cardis, Norrbotten, Sverige. 

Johan giftet seg med Elen Maria Thomasdatter, datter av Thomas Thomasen og Elen Persdatter, den 5 Okt 1845 i Lyngen, Troms. Elen ble født i 1823 i Lyngen, Troms.

  11 M i. Johan Peder Johansen ble født den 10 Jan 1852 i Normannvig, Lyngen og ble døpt den 31 Mai 1852 i Lyngen, Troms. 

  12 K ii. Berith Cecilie Johansdatter ble født i 1856 i Lyngen, Troms. 

  13 K iii. Sophie Johansdatter ble født den 11 Apr 1864 i Normannvig, Lyngen og ble døpt den 7 Aug 1864 i Lyngen, Troms. 

4.  Lena Caisa Pedersdatter (Pehr Mattson 1) ble født den 21 Jun 1826. 

Lena giftet seg med Peder Hansen. Peder ble født i 1824 i Lyngen, Troms.

  14 M i. Peder Pedersen ble født i 1853 i Lyngen, Troms. 

  15 M ii. Ole Pedersen ble født i 1855 i Lyngen, Troms. 

  16 M iii. Johan Pedersen ble født i 1858 i Lyngen, Troms. 

  17 K iv. Beret Marie Pedersdatter ble født den 11 Feb 1861 i Kåfjordbotn, Lyngen og ble døpt den 9 Jun 1861 i Lyngen, Troms. 

  18 K v. Anne Pedersdatter ble født den 27 Aug 1862 i Kåfjordbotn, Lyngen og ble døpt den 26 Okt 1862 i Lyngen, Troms. 

  19 K vi. Beret Maria Pedersdatter ble født den 27 Aug 1864 i Kåfjordbotn, Lyngen og ble døpt den 9 Okt 1864 i Lyngen, Troms. 

  20 K vii. Elen Pedersdatter ble født den 23 Sep 1867 i Kåfjordbotn, Lyngen og ble døpt den 7 Okt 1867 i Lyngen, Troms. 

  21 M viii. Hans Pedersen ble født den 26 Jun 1870 i Nyvoll, Lyngen og ble døpt den 31 Jul 1870 i Lyngen, Troms. 

5.  Isak Pedersen (Pehr Mattson 1) ble født den 14 Mar 1830 i Gardi, Sverige. 

Isak giftet seg med Eva Fredriksdotter Qvik, datter av Fredrik Qvik og Maria Nilsdotter Huhta, den 19 Jul 1863 i Lyngen, Troms. Eva ble født den 16 Mar 1822 i Arpela, Neder-Torneå, Finland.

  22 K i. Birgitte Fredrikke Isaksdatter ble født den 26 Jun 1864 i Hammervig, Lyngen, Troms og ble døpt den 7 Aug 1864 i Lyngen, Troms. 

  23 K ii. Severine Emilie Isaksdatter ble født den 5 Jan 1867 i Hammervig, Lyngen, Troms og døde i 1867 i Hammervig, Lyngen, Troms. 

6.  Petter Pedersen (Pehr Mattson 1) ble født den 8 Jul 1831. 

Petter giftet seg med Marith Andersdatter den 5 Des 1852 i Lyngen, Troms. Marith ble født i 1824.

  24 M i. Peder Andreas Pedersen ble født den 20 Jul 1854 i Storslett, Lyngen og ble døpt den 3 Sep 1854 i Lyngen, Troms. 

  25 K ii. Maria Sophie Pedersdatter ble født den 13 Jul 1856 i Vinterdal, Lyngen og ble døpt den 17 Aug 1856 i Lyngen, Troms. 

  26 M iii. Johan Pedersen ble født den 14 Mai 1859 i Ysteby, Lyngen og ble døpt den 19 Jun 1859 i Lyngen, Troms. 

  27 M iv. Isak Pedersen ble født den 20 Mar 1861 i Ysteby, Lyngen og ble døpt den 21 Jul 1861 i Lyngen, Troms. 

  28 K v. Elen Katrine Pedersdatter ble født den 25 Jun 1864 i Ysteby, Lyngen og ble døpt den 11 Sep 1864 i Lyngen, Troms. 

9.  Mathias Pedersen (Pehr Mattson 1) ble født den 1 Mar 1842 i Storslett, Lyngen og ble døpt den 15 Mai 1842 i Lyngen, Troms. 

Mathias giftet seg med Helene Marie Hansdatter den 29 Okt 1863 i Lyngen, Troms. Helene ble født i 1826 i Manndalen, Lyngen.

  29 K i. Christine Mathea Mathiasdatter ble født den 7 Mai 1863 i Storslett, Lyngen og ble døpt den 21 Jun 1863 i Lyngen, Troms. 

  30 M ii. Mathias Hanssen Mathiassen ble født den 4 Aug 1865 i Storslett, Lyngen og ble døpt den 15 Okt 1865 i Lyngen, Troms. 

  31 K iii. Helene Marie Mathiasdatter ble født den 22 Mai 1870 i Storslett, Lyngen og ble døpt den 31 Jul 1870 i Lyngen, Troms. 

10.  Andreas Pedersen (Pehr Mattson 1) ble født den 21 Sep 1844 i Storslett, Lyngen og ble døpt den 13 Okt 1844 i Lyngen, Troms. 

Andreas giftet seg med Elen Olsdatter den 1 Okt 1866 i Lyngen, Troms. Elen ble født i 1843.

  32 M i. Ole Andersen ble født i 1867 i Storslett, Lyngen. 

  33 K ii. Kjerstine Andersdatter ble født i 1871 i Storslett, Lyngen. 

  34 M iii. Anders Andersen ble født i 1873 i Storslett, Lyngen. 

Kolaren i Kengis som kallade sig fransos

Petter Servio

Omkring 1654 inkom en man till lappmarken som idag har tusen och åter tusen ättlingar som vandrar omkring i nordkalottens karga natur. Hans namn var Petter Servio och man vet att han först arbetade som kolare vid Julita bruk innan han 1654 inkom till Kengis vid Pajala. En kolare brände ved till kol genom att tillföra värme utan att tillföra syre så att veden inte brann. På så sätt försvann allt som inte var nödvändigt i kolmilorna och kvar blev ren energi. Det var bröderna Momma som gett sig på norrbottens bergsbruk och då samlade ihop många duktiga arbetare som följde med dom på resan till de norra lappmarkerna.

Bröderna som hette Jakob och Abraham var födda hertigdömet Jülich, i dagens Tyskland. Deras föräldrar var kopparmästaren Willem Momma och hans hustru Maria Bauer. Det kom sig så att bröderna kom till Sverige och sedan köpte två tredjedelar av bruket i Kengis av Arendt Grape. Svenska kronan adlade såsmåningom bröderna till Reenstierna för deras insatser i norra Sveriges ödemarker men båda dog slutligen utfattiga och med stora skulder.

Bröderna Momma hade med sig mycket duktiga män som kunde sitt arbete utan att blinka. De kunde konsten att gräva sig ner i de lappländska urberget i Svappavaara, få fram malmen och därefter framställa den till koppar vid bruket i Kengis. Där framställdes kopparmynt och det var på den tiden världens nordligaste myntverk. Släkterna var Stålnackar, Servios, Spettar och många andra. Än idag, nästan 400 år senare arbetar många av ättlingarna från dessa släkter fortsatt med att gräva fram rikedomar ur urberget, nu för Northland, LKAB och New Boliden. Det är förunderligt hur omedveten man är om sitt osynliga arv förrän man tänker på det.

Petter Servio föddes under namnet Pierre Servais i Frankrike i början av 1600-talet. Han emigrerade till Sverige och hade anställning vid Julita bruk som kolare 1642-1652. Redan vid anställningen i Julita ansågs Petter ha ett argsint och hett temperament som inte riktigt hörde hemma i dåtidens Sverige. Knappast ens idag.

Petters chef, Johan Ditmar, som var brukspatron vid Julita skrev ett brev den 15 november 1652 och beklagade sig över sin kolare som visade sig ha stora agg mot överheten. Petter hade skrikit grova skällsord till Ditmar och därtill hotat att skjuta ihjäl honom. Han hade också använt en trästock för att ta sig in i Ditmars hus för att få tag i honom men han var inte hemma för tillfället. För det blev Petter skickad till Nyköpings fängelse medan bergskollegiet vidare skulle utreda saken.

Vid utredningen i rätten kom det fram att Petter erkände sina alla sina brott mot sin husbonde Ditmar och därtill fortsatte att spy galla över hans namn och även den svenska kronan. När rätten hade hotat med straff för hans motvillighet hade han därpå svarat att ”låt hänga mig då, det räds jag inte”. Rätten ansåg att han var en argsint man och motvillig våghals samt att han aldrig mer skulle göra något gott vid de svenska bergsverken. Han var dessutom av främmande nation och det ansågs förtynga de redan svåra förhållandena.

Rätten dömde att Petter skulle sättas uppå ett skepp och landsförvisas från riket. Hans hustru och barn, då helst sönerna, som var lika motvilliga och argsinta som sin fader skulle sättas på samma skepp. Om han någonsin sedan visade sig i riket och gjorde någon skada skulle han bli halshuggen. Domen överklagades dock och Petter frigavs senare och blev fri att söka nytt arbete. På så sätt kom han i kontakt med bröderna Momma och den 25 januari 1654 skriver han på ett tvåårskontrakt med bröderna. Med två av sina söner kom han därefter att arbeta som kolare vid de nystartade Kengis bruk i Norrbotten vart han erhöll en årslön på 1100 daler kopparmynt.

Resan upp till Kengis lär ha tagit en lång tid i anspråk och därtill skulle hela bohaget flyttas men han kom så småningom dit med sin familj. Men inte ens kylan ovanför polcirkeln kunde dämpa fransosens hetsiga humör och efter några år var friden i Kengis ett minne blott.

Petter var nu i tvist med bröderna Momma och deras ställföreträdare Christiern Willinghusen. Efter både hot och allvarliga anklagelser hade Petter blivit gripen i Kengis och fört i bojor och kedjor till Torneå för vidare utredning. Vid rättegången vid Torneå rådhusrätt den 23 februari 1660 angavs flera skäl till att det blivit som det blev. Christiern som var ställföreträdare angav att Servio hade varit en oflitig arbetare som inte hade något driv i sitt arbete. På det svarade Petter att han inte hade haft någon ved att kola och hur kunde man då framställa kol? När man frågade om han kunde bevisa saken så svarade Petter att bergmästaren kunde bevittna saken.

Eftersom han hade varit lat och försummat sitt arbete hade bruksfullmäktige nekat honom proviant och då hade Petter tagit densamma med våld. Petter menade att han var tvungen att hålla sig själv vid liv och således hade han tagit den med våld av bruksfullmäktige Willinghusen. Detta kunde skriftligen attesteras av hans son. Servio svarade att han hade tagit maten själv när dom inget hade velat ge honom. En fråga om överlevnad helt enkelt.

Vidare fortsätter utredningen om den argsinte fransosen och det framkommer att han slagit Willinghusen samt med dragen värja försökt att dräpa en annan av brukets fullmäktiga, Nicolas Lemoin. Hade inte Lemoin haft ordentliga kläder hade Petter stuckit värjan rakt igenom hans kropp. Petter svarar på anklagelserna att Lemoin hade överfallit honom längs en väg och endast försökt att försvarat sig själv bäst han kunde. Christiern menade att han hade velat dräpa Lemoin och när han inte hade kunnat göra det hade han slagit sönder fönstren i hans hus och även rivit ner en del av skorstenen på utsidan. Petter svarade på det att Nicolas Lemoin hade tagit hans hatt där på vägen och eftersom han inte fick tillbaka sin hatt hade han slagit sönder hans fönster och en del av skorstenen.

Vidare hade Petter kallat Abraham Momma för tjuv och värre skällsord, detta enligt Petter eftersom Abraham hade gömt undan en post tobak från tullen långfredagen 1654. Christiern angav också att Petter hade kallat både honom och bröderna Momma för förbrytare och landsförrädare. Enligt Petter hade han sagt så för att bröderna hade sänt 14 skeppspund med järn till Norge och därför hade de också varit förbrytare och landsförrädare. På det svarade Christiern att det hela var skett med landshövdingens vetskap och att inget var fel med leveransen.

Vidare angav också Christiern att Elias Servio, som förmodligen var en av Petters söner, likväl hade kallat sina patroner och deras anställda för förbrytare och tjuvar. Elias svarade att han så inte hade gjort men ett brev uppvisades varvid flera goda män intygade att så var fallet. Rätten avslutade därmed utredningen och saken skulle nu undersökas noga innan vidare beslut i frågan skulle tas.

Den 20 november 1661 beslutar rätten i Torneå att Petter Servio skulle landsförvisas. Petter överklagar beslutet och lämnar den 12 juli 1662 sin inlaga till rikskanslern för överseende, här lite moderniserad av mig;

”Högt välborne greve, sveriges rikes kansler, nådige herr eders höggrevlige excellens och nåde fogar jag med denna min suplication, på det aller underdånigste förnimma huru såsom jag för 35 åhr sedan kom som en främling ifrån mitt fädernesland hit till Sverige ifrån Frankrike ankom. Här jag vid bergsbruken, för en kolare tjänade, uti bem:t åhr omsider kom Abraham och Jacob Momma, med mig igienom Contract handladhe, jag vid deras bruk i lappmarken kola skulle, men i medlertidh Enar jag uti 6 år för dem arbetat hade, fattades medelen med ved eftersom idag med dem Contraherat haf:r att iag icke arbeta fortsätta kunde.

Ehuru väl iag folk hade, de sin lön och fodenskap med mat och dricka krafdee, uthi sådan lägenhet tillräknas på mig gäld och skuld dock icke allt för undfångne waror skyldigh, utan igenom sina dyra varor samt orätta spannmålsmått, mig efter räkning påbördat, för vilken fordran, de mig ifråntagit den egendom jag hade så att iag därifrån måste gå med min fattige hustru och många små barn. Som sparfwen ifrån Ax:, sedan därefter sig därmed jag nöja låta, utan mig sedan först i Torneå fängsla lät, därifrån låtandes mig i järn och bandt behättat på en släde, 20 mil därifrån till Piteå) uti ett okristligt fängelse, där jag igenom deras anklagande i 6 månader fängslad sitta måste, därefter blev jag frigiven och kom till Torneå igen, nu  för resa hit ställa oförätt mig wederfarin var att överklaga, och rätt söka, men när jag kom hit, besökte iag först det kungliga bergskollegiet sedermera, öfver och underrätterna: men inte swar eller dom förmätt utan sedan iag dem antala lät, der igenom fel angifvande mig widare har i fängelse satt, hafwer i stoor Elendigheet uthi 1½ åhr lefwat, nu är deras mening mig på skepp  ur landet  översända, att jag för deras skull, undfly skulle, hwart åt iag intet skyldigh är, men detta vill jag E:s höggrefl: Exell: uti all som störste underdånigheet förnimma låta av vad orsak de Mommarna mig så förfölia, och fängsla ifrån den orten till den andra, membl att evar iag i lappmarken dem tjänade, uppenbarade jag där den tidden fejden och kriget mellan Danmark och Cronan Swerige pågick, hade låtit Juthen till hjälp över fjällen till Norge öfverföra stångjärn samt många tusendhe skiep spiech. Det de ej borde, om de Croonan Swerige, hafva tänkt trogna warit, derföre wille de mig intet till swars komma utan mig så stillatigande bortföra låta, der till ingen orsaak hafver, utan vill dem här ofentligen sådan med vittnen öfvertyga, och jag dem til swars wara kan,varför ber jag i all som störste ödmjuk underdånighet, med böönfallande, E:s höggrefl. Exell: täcktes att med barmhärtighet, samt mildhet mig fattige främling hjälpa, iag kunde af fengelse befrias, och de Mommarna tillkännas mig den oförrätt de mig tillfogat hafva, betala, det övriga vad de emot Croonan Swerige begångit hafva, ställs uti Edher höggrefl: Exell: nådige betänkande, den allra högste guden warde Edhers höggrefl Exell: wisserligen belönades här uppå iag uti all som största underdånig ödmiuckhet afbider E:rs höggrefl: nådige hugswalelse och hjälp förblifver härmedh efter min yttersta plikt.

Ers höggrevlige excellens ödmjuke tjänare som Sverige jag lofvat tjäna

Petter Serwio, fransoos

Tvisten mellan Petter och bröderna Momma är föremål för behandling inte mindre än fem gånger under året 1661 och slutligen framställs domen för fransosen Petter Servais;

”Delibererades än vidare hur det skulle förehållas med kolaren Petter Servio och hans procedure. Uppplästes ur 1652 års protokoll hur han hade ställt sig mot Johan Ditmar, och så blev resolverat det han skulle sättas på ett skepp och föras ur riket, men blev så modererat att han annars skulle förvisas; fördenskull såsom han sedermera icke har sig bättrat, utan tillfogat Abraham och Jacob Mommas beswär, fortfarit uti sin motvillighet och dem storligen insinuerat och intet bättrande hos honom synes vilja följa. Dessutom och en arg person är, ty blev resolverat att Kogl Bergzcollegium orsak hafver, det samma att iterera som tillförendhe öfwer honom resolverat blev, och av samtliga Collegianterna för gott befunnit, att han så nu med ett skepp hädan ut ur riket måste sändas, och Mommarna tillhålles med någon skeppare där om befalla på deras egen bekostnad.”

Hur det sedan gick för Petter Servio vet vi inget vidare om. Efter 1660 förekommer han inte längre vid mantalslängderna för varken Kengis eller Svappavaara och inget mera hörs om honom. Mest troligt blev han landsförvisad men tog sig till nordnorge vart han skapade sig ett nytt liv.

Hans barn och barnbarn stannade kvar vid bergsbruket i lappland och idag kan kolaren som kallade sig själv för fransos räkna sina ättlingar här uppe till tusental. Idag heter man Sirviö eller Servais, men för den delen också Johansson, Hjärtström, Lindmark, Nilsson eller Rapp. Det kanske inte är så konstigt ändå att vi har en så stark arbetarkultur här uppe. Kanske var det Petter Servio som satte den första ribban för Malmfältens arbetare och än idag spelar ut sitt hat mot överheten genom sitt dna ? Vem vet?!

Petter Servio är morfars mormors farfars morfars mormors farfars far och
morfars mormors farfars mormors mormors farfars far till Tommy Rapp. Fjortonde generationens gruvarbetare vid norrbottens bergsbruk, men kanske inte lika fullt så argsint. 🙂

Kolaren i Kengis som kallade sig fransos
Min Servio-slekt