Kategoriarkiver: Dikt fra Olderdalen

Ukjent dikter. Om diktet er fra Olderdalen er jeg ikke sikker på.

Av Rolf Jacobsen

Av Aksel Berg Dei steile fjell med brear gjev sus i smeltingstid. Dei kvite band av bekker, ligg strekt fra fjell og li. Ein fjord med bergvegg langsmed sjø, med skard og ur, med dal og bø, med sterk og steinset sti. Så ligg ho der og kallar vår kjære bygd og grend og ventarFortsett å lese «Til Kåfjord»

Gje mæ en dal som e sørvent og åpen me lie og åsa der småbjørka syng den timen på dagen da morradogg-dråpen kajn blinke som tåra på mose og lyng. —————————————————- Gje meg et minne om fjelle der hjemme om vandring langs vikratt og rødfarget lyng den timen æ veit æ e endelig fremme å,Fortsett å lese «Stillferdi ønske:»

Pär Lagerkvist( 1891-1974) Det er vackrast när det skymmer. All den kärlek himlen rymmer ligger samlad i ett dunklet ljus över jorden, över markens hus. Alt är ömhet, alt är smekt av händer. Herren själv utplånar fjärran stränder. Alt är nära, allt är långt ifrån. Allt är givet människan som lån. Allt är mitt, ochFortsett å lese «Det är vackrast när det skymmer»

Av Idar Kristiansen Jeg er elven. Jeg er grums og klarhet, gullkorn skjult i sanden, stille flater, stride stryk. Hvilken dyp kilde hvor er mitt opphav, hvilken tørst hvor er mitt mål ? ——————————— Alltid er jeg den samme, men aldri helt den samme. Aldri når jeg frem, skjønt mitt vesen er bevegelse. ————————————— IdarFortsett å lese «Elvens tale»

Lars Andreas Larsen leste to vers av dette diktet i et arrangement i forbindelse med Kong Olavs bortgang. Av Idar Kristiansen Her bor mitt folkPå fattigdommens styrtninger mot havetMitt folk av mange folkEn vag erindringav Asia i blodet… mer fjernt ennDjengis Khanhin hårde drømmerNærmere: Lars LeviLæstadiusmed svepen av Gud ord Her bor mitt folkVed ishavs-armenSomFortsett å lese «Her bor mitt folk»

18 årige Idar Kristiansen skrev disse minneord til sine venner som omkom så tragisk i forbindelse med MK Dagnys forlis. Diktet vakte stor oppsikt. «At en så ung gutt kunne skrive så godt»

Av Hans Rismo Naturen har betatt meg i all sin ville velde Kjærlig meg varmer ditt eldgamle navn. Stupbratte lier og snødekte fjelle. Alt hva du gir vil jeg ta i min favn —————————————————– Ved Kildebuktens bredder der fant jeg min have. Vakkert omkranset av løvtrær og blomst. Det har jeg fått av naturen iFortsett å lese «Vinterdalen»